II. Uppträdande offentligen

På gatan, hälsning, presentation mm

29.Vid promenad är "hedersplatsen" till höger eller i mitten. Om en är i uniform och övriga civilklädda, placeras den uniformsklädde på hedersplatsen, såvitt icke någon av de civilklädda är avsevärt äldre.

30.Om någon i sällskapet hälsar, hälsar även övriga.
Om man möter en bekant, som går i sällskap med person, som man inte känner bör man hälsa även på denne. Om de stannar och samtalar, bör man föreställa sig för den obekante. Är den obekante en dam eller äldre herre, bör man låta föreställa sig.

31.Hövligheten fordrar, att man föreställer sig för en person, som man "är tillsammans med", t ex i gemensamt arbete, på en bjudning osv.

På resor eller vid andra tillfälliga sammanträffanden kan det hända, att man kommer i samspråk med obekanta. Det är då icke nödvändigt att förställa sig. Så bör ske först då anledning finnes att anta, att man kan komma att fortsätta bekantskapen. Seden att föreställa sig bör sålunda icke överdrivas. Man bör föreställa sig för en person, som man uppsöker (eller är uppsökt av) på hans (på eget) tjänsterum dock i regel icke i sådan tjänstelokal, där expedieringen sker över disk. Man bör även föreställa sig för (hälsa på) familjemedlemmar i hem, där man i tjänsten tillfälligt inkvarterats.

32.När man föreställer sig för civilklädd herre, säger man sitt namn (utan titel). För damer och för avsevärt äldre herrar bör man om möjligt låta föreställa sig.
Om man förställer någon, eller om man blir föreställd, kan det gå till sålunda: vänd mot den äldre eller en dam säger den som förställer: "Får jag föreställa kapen N.N. - Direktör N.N. (fru N.N.)". Man nämner sålunda den äldres eller damens namn sist. Om man föreställer en person för någon av värdfolket vid en bjudning, eller för en person som av annan anledning bör vara känd av den som förställes, nämnes endast den föreställdes namn. Det är värdefullt för alla parter, att vid presentation namn och titlar nämns tydligt. "Tack" säges aldrig efter presentation.

33.Man bör icke röka på gatan i uniform.

Vid högtidligheter.

34.Är man civilklädd, bör man iakttaga samma regler beträffande hedersbevisning gentemot flaggan mm som uniformsklädd. Om man i uniform skulle inta enskild ställning, bör man göra det även civilklädd, dock med huvudbonaden avtagen; skulle man göra honnör i uniform, tar man civilklädd av sig huvudbonaden.

Även när man är i uniform tas stundom huvudbonaden av, t ex vid andakt. Man bör därvid följa äldres exempel.
Regel i övrigt är, att man gör honnör för (hälsar) symboler mm samt vid leve och under fanfarer och intar enskild ställning vid nationalsång (Kungssången).

På restaurang, teater, biograf, konsert och på tåg, spårvagn mm

35.På restaurang, teater osv är det av vikt, att man uppträder så, att icke andra besökandes uppmärksamhet väckes. Detta sker bäst, genom att man icke glömmer hänsynen till andra.

36.Vid restaurangbesök med gäster bör man ordna bordsfrågan, innan man för in sitt sällskap.
Tillkallande av betjäning, eventuella anmärkningar mm göras så, att kringsittande icke bli störda.
Kommer någon annan gäst till bordet för att hälsa eller samtala, är det artigt att resa sig, om man själv tilltalas eller, om man sitter bredvid eller nära den, som tilltalas, så sker alltid om den besökande är en dam, en överordnad eller en avsevärt äldre herre. Vid längre samtal kan man lämpligen erbjuda plats.

37.På teater e d är det hänsynslöst mot övrig publik att infinna sig, sedan föreställningen har börjat.
Måste man passera andra besökande längs en bänkrad, går en herre före sin dam; man går därvid med ansiktet vänt mot egen bänkrad. Om man därvid tvingar sittande att resa sig, bör man, om man är i tid, tacka - eljest be om ursäkt. Självfallet får man icke genom att prata eller prassla med påsar störa kringsittande under pågående föreställning.

38.På tåg, spårvagn osv bör man vara hänsynsfull och hjälpsam. Man bör t ex hjälpa damer och äldre med plats, bagage osv.

III. Uppträdande i enskild krets

I allmänhet

39.De råd och anvisningar, som lämnas nedan hänför sig närmast till sådana tillfällen, då viss formalism i samvaron är vedertagen, t ex vid samvaro med avsevärt äldre, med överordnade eller med personer, som man känner mindre väl.
Anvisningarna har tagit sikte på vanliga förhållanden, ej på undantagsfallen. Är man tveksam om hur man vid vissa speciella förhållanden bör uppträda, t ex då kungliga personer väntas närvara, kan man lämpligen rådfråga någon äldre. Anvisningarna bör tillämpas med omdöme. Det är icke något allvarligare fel, om man skulle råka bryta mot vad som anses brukligt, förutsatt att man därvid ej brister i uppmärksamhet och hänsyn mot andra.

Visiter och visitkort

40.Visit är ett besök hos någon, man vill uppvakta för att hälsa, ta avsked av, lyckönska, tacka osv. Visiter göras i allmänhet endast hos gifta par samt hos ensamstående personer, med vilka man är nära släkt eller eljest nära bekant. Bruket att göra visiter hos personer inom samma personalkår eller eljest är en sed, som alltmer bortlägges. Det är dock brukligt att man som nykommen i en kår går på visit till regements-(kår)chefen samt till äldre personer inom kåren. Nyårsvisiter och visiter av nytillkomna inom kåren ersätts ofta av vid lämpliga tillfällen ordnade gemensamma mottagningar för kåren med damer på mässen. Man bör såsom nykommen i en kår eller befattning t ex hos stabschefen höra sig för om, vad som är brukligt. En stor fördel med visiterna är att nykomna officerare och inte minst deras fruar och fästmöer till namn och utseende lär känna flera av officersfamiljerna. Detta är gynnsamt för det fortsatta umgänget. Reglerna som ges nedan, hänför sig till vad som är brukligt i kretsar, där visiter göres.

41.Vid visiter användes i regel visitkort. Dessa bör vara av moderat form och stil, tryckta på jämnstruken, helvit omönstrad kartong.
Visitkorten kan exempelvis ha följande text:

Löjtnant Bo Plommongren

Kungl Hälsinge Regemente             


Linnégatan 5                   Gävle

Bo Plommongren

Löjtnant och fru B Plommongren

42.Visittid är i regel 1300-1600.

Skall visit avläggas i hem, där värdinnan har "mottagning" en viss veckodag, bör visiten om möjligt göras denna dag.
Gift par bör göra sina första visiter, först då det egna hemmet efter inflyttningen är så ordnad, att svarsvisit kan tas emot.

43.Då visit avlägges, frågar man lämpligen den som öppnar "Tar Fru X emot?" Samtidigt talar man om sitt namn. Tar Fru X emot, stiger man in i tamburen och tager av sig ytterkläderna. Är man i sällskap med sin fru eller fästmö tager hon av ytterkläderna utom hatten. Även handskar behåller hon på men tar i regel av den högra handsken och behåller den i vänstra handen. Har man så kommit in i vardagsrummet eller salongen går allt av sig självt. Värden och värdinnan sköter i regel konversationen. Senast efter 15 minuter bryter man upp.

44.Om den, man vill göra visit hos, icke kan ta emot eller ej är hemma, lämnar man visitkort, vikta i övre högra hörnet, antingen till den som öppnar eller, om ingen öppnar, i brevlådan.
Visitkort lämnas enligt följande grunder.
Varje besökande lämnar ett kort ("parkort" gäller för ett visitkort från var och en av besökande gift par.) till var och en av dem, som mottar besöket, dock skall en dam icke lämna kort hos en herre. Gift par lämnar vid visit hos äkta par således tre kort (två för honom och ett för henne) eller två kort (ett parkort och ett för henne). Då ett förlovat par går på visit skall korten alltid lämnas eller sändas parvis, således även till ensamstående herre.
På visitkortet kan vid personligt avlämnande göras anteckning (i nedre vänstra hörnet) om varför visiten gjorts, till exempel
     p.r.           =pour remercier (för att tacka)
     p.p.c.(a.t.a.) =pour prendre congé (för att ta avsked)
     p.f.           =pour féliciter (för att lyckönska)
     p.c.           =pour condeléance (för att beklaga sorgen)

45.Gift par går i regel gemensamt på visit till egen chef och till äldre eller överordnade personer inom egen kår.
Hos ungefär jämnåriga eller yngre gifta par eller damer kan maka göra visiten ensam. Kort avlämnas emellertid även då, som om bägge gjort visiten.

46.Har några gjort visit för att hälsa, bör man tacka antingen genom svarsvisit eller genom att sända visitkort.
Svarsvisit göres vanligen hos gift par, som varit på visit. Äldre och högt uppsatta personer besvarar vanligen visit genom att sända visitkort. Visit av förlovat par kan besvaras, genom att makens kort sändes till fästmannen och gemensamt kort eller bådas till fästmön.
Svarsvisit avlägges aldrig hos ungherre, utan makens kort sändes som svar.
Svarsvisit av gifta kan mycket väl göras endast av maka. Kort avlämnas även då som för båda.

Inbjudan, svar och tack

47.Inbjudan till någons hem kan man få muntligt eller skriftligt. Vare sig man fått muntlig inbjudan per telefon eller skriftlig inbjudan, bör man tacka muntligen, om man före bjudningen råkar någon av värdfolket. Vet man då icke med säkerhet, om man kan komma, kan med angivande av skälet för att man icke genast kan svara, tilläggas, att man "hoppas komma och kommer att svara så snart som möjligt".
På muntlig inbjudan svaras muntligt eller - särskilt icke kan ge besked genast - skriftligt. Man skall svara omgående, i all synnerhet om man är förhindrad komma.
På skriftlig inbjudan bör man svara skriftligt (korrespondenskort).

48.Skriftlig inbjudan kan ges följande lydelse:
"Överste och Fru Gustaf Berg har äran inbjuda Löjtnant och Fru Bo Ek till middag onsdagen den 24. september 1957 kl 1900. Smoking. O.s.a."

Ett skriftligt svar formuleras vanligen "opersonligt", exempelvis enligt nedanstående.
"Till Överste och Fru Gustaf Berg ber Löjtnant och Fru Bo Ek få framföra sitt vördsamma tack för den vänliga inbjudningen till middag onsdagen den 24. september kl 1900 och skall ha äran och nöjet att komma."

Är man nära bekant, kan en mera "personlig" formulering användas. 
I skriftligt svar bör tiden för bjudningen upprepas.

49.Om man är förhindrad komma bör alltid skäl härför anges, t ex
"..... och beklagar att de på grund av tidigare mottagen inbjudan icke kan ha äran infinna sig."
"..... men måste tyvärr avstå från den vänliga inbjudningen på grund av kommendering till annan ort."
"..... men kan tyvärr ej ha äran infinna sig på grund av sjukdom i hemmet."

Om endera av äkta makar, vilka mottagit inbjudan, har förhinder, bör båda tacka nej, såvida det icke är frågan om inbjudan till släktingar eller nära vänner, då en förfrågan kan göras hos värdfolket om vad som kan vara mest önskvärt.

50.Om man antagit en inbjudan men nödgas lämna återbud, bör detta, för att tid icke skall gå förlorad, framföras per telefon. Det är dock artigt att även bekräfta skriftligt i handbrevsform.
Man bör självfallet även här meddela skälet till att man nödgas lämna återbud.

51.Efter en bjudning skall man "tacka för sist". Har man blivit bjuden muntligen eller per telefon, kan man tacka muntligt. Efter en bjudning "på kort" tackar man skriftligen. Tacket skall vara värdfolket tillhanda senast en vecka efter bjudningen. Härvid är det alltid korrekt att använda t ex följande strikta form "Till Överste och Fru Gustaf Berg framför Löjtnant och Fru Bo Ek sitt vördsamma tack för den trevliga middagen den 24. september".
Gentemot äldre personer är det ännu artigare att tacka genom visit. Detta bruk visar dock numera tendens att upphöra. Är åldersskillnaden icke allt för stor - t ex kamratfamiljer emellan, där värd och gäst tillhör samma grad - är det inte alltid nödvändigt att tacka skriftligen, även om inbjudan gjorts på kort.
När man efter en bjudning träffar någon av värdfolket bör man, om så är lämpligt, passa på att tacka för sist muntligt, även om man tackat eller kommer att tacka skriftligen. Det muntliga tacket framföres diskret om andra äro närvarande.

Bjudning, middag, dans

 52.Man bör infinna sig till en bjudning i så god tid, att man hinner ordna sig och träda in till värdfolket på det klockslag, som angivits vid inbjudningen. Det är dock värre att komma för tidigt än att komma måttligt för sent. Är bjudningen utfärdad till exempelvis kl 1925, betyder detta, att någon kunglig är närvarande, och att man då måste infinna sig i god tid.

53.Gifta (förlovade) går in till värdfolket tillsammans. Man hälsar först på värdfolket (i ordning värdinnan - värden, om icke värden, såsom ofta sker, tar emot gästerna innanför dörren) sedan övriga gäster. Vid mindre bjudningar blir man därvid i regel av värdfolket föreställd för obekanta medgäster. Vid större bjudning är detta i regel icke möjligt, varför man - sedan man hälsat på värdfolket - föreställer sig och sin dam för obekanta i sällskapet. Om äldre mera framstående gäster, som man icke känner äro närvarande, bör man vända sig till någon bekant med begäran om hjälp vid presentationen.

54.Vid större middag är oftast placeringslista för bordsplacering anbragt eller framlagd i tamburen. Man bör i denna se efter icke blott, vem som är egen bordsdam, utan även vilka de övriga kringsittande är. Vid mindre middagsbjudning användes i regel ingen placeringslista, man bör då invänta besked från värden angående placeringen.
Värden anger, när tiden är inne att sätta sig till bords, genom att föra sin bordsdam till middagsbordet. Man bjuder då sin bordsdam och för henne till hennes plats. Värdinnan går sist in i matsalen men lämnar matsalen först - i båda fallen tillsammans med sin bordskavaljer.

55.En gammal svensk sed är att skåla med bordsgrannar och vänner, när man har vin i glasen. Värden önskar i regel gästerna välkomna med en skål. Först därefter skålar gästerna med varandra.
Den tidigare tämligen stränga skålningsseden håller på att dö ut. Numera kan man dricka ur sitt glas precis, när det passar en själv (dock först efter värdens välkomstskål). Så går det också till utomlands. Krångla inte till skålandet. Skåla och besvara skålar på ett naturligt sätt utan att "sitta i enskild ställning" och slå ihop klackarna under bordet.

Äldre eller ställningen högre skålar först med yngre eller till ställningen lägre. Dessa (ej damer) bör efter en stund besvara skålen, om inte ålders- eller rangskillnaden är för stor. Värdens eller värdinnans skål besvaras icke. Sitter även damer till bords, bör egen bordsdam tillägnas den första skålen. Skåla dock icke, då den andra parten är upptagen av samtal eller med sin måltid. Man skålar i regel sittande. Då kungliga person vid officiell middag skålar, reser man sig. Äro flera kungliga personer närvarande, reser man sig dock endast för den förnämste.

Den gäst, som för värdinnan till bords, framför vid måltidens slut i regel gästernas tack med en skål för värdfolket med några korta tackord för en trevlig middag, t ex "Till värdinnan och värden ber jag få framföra gästernas tack för en synnerligen trevlig middag". Endast en god talare bör söka underhålla värdfolk och gäster med ett längre tal.

Skall i övrigt tal hållas under måltid, bör talare undvika att äska ljud under det att varmrätt intas. Han bör avpassa tidpunkten för talet till mellan rätterna eller till kall (dock ej glass) rätt, dock inte under det att servering pågår. Ofta är någon gäst ombedd att som "tostmaster" ta upp anmälningar till talarlista och meddela när det passar med tal.

56.När middagen är slut, reser sig värdinnan och lämnar med sin kavaljer först matsalen, varefter man för sin bordsdam ur matsalen. Värden går ut sist. I regel tackar man därefter värdfolket för maten. Finnes ingen värdinna, är det värden, som bryter upp, och som i övrigt får sköta även värdinnans plikter.
Efter middagen bör man icke genast överge sin bordsdam utan hålla henne sällskap åtminstone tills kaffet serverats. Är det dans, bör man dansa första dansen med henne.

57.Vid alla bjudningar måste man hjälpa värdfolket att underhålla gästerna. Man bör söka vara glad och naturlig, bjuda till att vara uppmärksam, trevlig och underhållande. Det är icke artigt om sällskapet efter middagen uppdelar sig i "herr- och damsida". Försök sammanföra personer som man har anledning tro kommer att ha intresse och glädje av att göra varandras bekantskap.

Många har roande sällskapstalanger, kan t ex traktera något instrument, sjunga osv. Den talangfulle bör emellertid icke - och allra minst om äldre är närvarande - "köra fram" med sina talanger. Å andra sidan bör han icke vara svårbedd, om värdfolket framför förslaget. Ett värdfolk bör å sin sida icke uppträda alltför enträget i dylika fall, så att gästen får en känsla av, att han är bjuden för sina sällskapstalangers skull.

58.I sällskapsspel bör man om möjligt delta. Gäller detta bridge eller andra spel, där vederbörandes spelförmåga kan ha ekonomiska konsekvenser även för medspelarna, bör den mindre kunnige av hänsyn till övriga medspelare undvika att spela med skickliga spelare. Man kan och bör - utan att anses vara oartig - avböja spel med penninginsats, som övergår, vad som man anser vara rimligt.
Förlorar man, bör man självfallet bära motgången med gott humör. Man får aldrig vara en "bad looser" och visa besvikelse eller misshumör. Skulder, som man eventuellt åsamkat sig, måste göras upp utan anmaning från vinnarens sida.

59.Vid dans bör man dansa med så många damer som möjligt. Det är icke artigt mot värdfolket eller mot övriga damer att påtagligt koncentrera sig på att dansa med endast en eller ett par av damerna eller icke dansa alls.

De yngre bör även - dock icke gärna de första danserna - dansa med de äldre damerna. De yngsta (kadetter, fänrikar) bör ej vid större danstillställning bjuda upp äldre och högt uppsatta damer utan att anmodas därom. Någon gång bör även äldre officerare dansa med yngre officerskamraters fruar. Det är emellertid en hederssak mot värdfolket och damerna att närvarande dansanta damer ej få sitta ouppbjudna. I varje fall skall damer icke behöva sitta ensamma.

Uniform kräver ett stilfullt, värdigt uppträdande och därför är inte alla dansformer att rekommendera i högtidliga sammanhang. Vissa danser är dessutom så utrymmeskrävande att även ett ringa mått av hänsyn till övriga dansande gör dem omvändbara.
"Kladdande" på damen mm liksom att dansa kind mot kind är icke förenligt med ett värdigt uppträdande. Dansa med stil och undvik överdrifter.

60.Har man åtnjutit någons gästfrihet, bör man - om man icke tillhör de allra yngsta i kåren - söka på något sätt återgälda detta. De yngre bör i regel rådfråga någon äldre, om återgäldandet av gästfrihet berör de äldsta inom kåren eller någon annan jämförelsevis högt uppsatt person.
Gästfrihet kan återgäldas, genom att man själv bjuder på middag eller annat. Det kan också ske, genom att makan på eftermiddagen eller kvällen ordnar en bjudning för de värdinnor, som visat henne och hennes man gästfrihet.

Om man ordnar bjudning, behöver man icke känna sig bunden av den "standard" som andra i inkomsthänseende bättre lottade kanske hållit. Var och en återgäldar gästfrihet på sätt, som egna tillgångar medge. Försök inte vara alltför originella innan ni lärt känna stämningen inom kåren och ganska väl känner dem ni bjuder.

Cocktailparty

Ett modernt sätt att umgås med många människor samtidigt är cocktailpatyt. Det kan arrangeras av många olika anledningar, t ex för att hälsa någon välkommen i kamratkretsen, säga adjö eller för att hedra någon sällan sedd gäst. Det är också numera ett vanligt sätt att låta de nyblivna fänrikarna med sina ev fruar och fästmöer hälsa på officerskåren med damer på mässen och därmed ersätta visiterna. I inbjudan anges oftast en tid under vilken man är välkommen att titta in. Kom inte precis på slaget och stanna inte till slutet. Meningen är att man skall hinna hälsa på värdfolket och tala med några av de andra gästerna.

Gå inte runt och hälsa utan gå från det ena "kotteriet" till och andra. Försök få med några från det ena sällskapet för att prata med några andra som ni känner.
Även om formen för umgänge måhända inbjuder till det sök undvika ett meningslöst fladdrande hit och dit. Intressera er uppriktigt lyssna och lämna inte det ena sällskapet för ett annat mitt i ett samtal.
Hjälp värdfolket att sammanföra människor som ni tror kan ha intresse och glädje av varandra.
Tala inte tjänst i första hand.
Partyt är ett bra sätt att för en relativt billig slant låta mycket folk se sin nya bostad etc.

<<föregående sida<<                                    Innehållsförteckning                                          >>nästa sida>>