IV. Korrespondens

61.Korrespondens kan, förutom tjänsteskrivelser, gälla:
personliga skrivelser i tjänsteangelägenheter mm,
affärsbrev
inbjudan och tack för inbjudan,
hyllning mm,
personligt brev i övrigt.

62.Vid personliga skivelser i tjänsteangelägenheter (handbrev), affärsbrev och personliga brev i övrigt bör lämpligen ofärgat och omönstrat papper (linjerat eller olinjerat) användas: kuvert skall vara av samma papperstyp som brevpapperet.
Vid inbjudan och tack för inbjudan kan korrespondenskort (i diskreta färger) lämpligen användas (vid inbjudan användas ofta särskilda tryckta kort), liksom även vid hyllning (om ej telegram sändes), beklagande av sorg osv.
I de senare fallen kan även visitkort användas.

63.Man måste vara noggrann med stavning av adressatens namn och med att vid adressmening sätta ut även initialer eller förnamn.
Postverket uppskattar att avsändaren utsätter namn och adress på kuvertets baksida. Under alla förhållanden bör man i brevet ange egen adress: detta sker vanligen i övre vänstra hörnet eller under namnteckningen. För att underlätta svar bör man till obekanta personer även utsätta egen titel under namnet.

Brev skall dateras i övre högra hörnet. Tjänsteskrivelser och brev till myndigheter dateras dock enligt 66 a.

64.För utanskrift tjänar följande till ledning.

a) Brev till myndighet eller affärsbrev.
Regementsstabschefen vid Kungl Dalregementet, Majoren mm N.N.
Falun

Sekreteraren i Västmanlands läns skytteförbund,
Herr N.N.
Västerås

A.B. Svenska Handelsbanken,
Notarieavdelningen,
Stockholm

b) Personliga brev i övrigt
Generalmajoren mm N.N.
Chefen för Kungl Telegrafverket,
Generaldirektören mm N.N.
Professorn, Fil Doktorn mm N.N.
Kaptenen Greve N.N.
Herr N.N.

Till ovanstående exempel hör följande förklaringar:
"mm" efter titel (ej efter "Herr" eller adliga titlar) användes till innehavare av svenska riddarordnar;
"Herr" efter titel närmast före namnet användes endast till serafimerriddare (inga initialer);
för såväl civila som militärer, som man personligen tillskriver i ett tjänsteärende e d, utsättes befattningen först, därefter vederbörandes titel;
till civila med högre akademisk examen, vilken berättigar till titel, skrives i regel denna titel efter ämbetstiteln;
Initialer eller förnamn skall utsättas;
vid adliga namn användes - om man vill vara mycket artig - "högvälborne" för grevliga och friherrliga, "välborne" för övriga tillsammans med titeln (titlarna). Om dessa prefix kommer till användning utsättas de omedelbart före de medfödda titlarna (Greve, Friherre, Herre) men efter förvärvade titlar, vilka står i bestämd form. Exempel: Generallöjtnanten mm Högvälborne Friherre N.N. (titel baron användes endast vid tilltal). Professorn Välborne Herr N.N. (titeln "Herr" måste alltid utsättas efter prefixet "välborne").

65.För överskrift inne i brev tjänar följande ledning.

a) Brev till myndigheter eller affärsbrev
Överskrift är likalydande med utanskriften (även adress utsättes).

b) Personliga brev i övrigt
Utanskriften (utan adressort) upprepas överst på papperet vid brev till personer, med vilka man icke är närmare bekant.

Inledande överskrift före texten användes enligt följande exempel:
Herr General (Herr Generaldirektör, Herr Professor, Fru Överstinnan, Bästa Fru Ek o s v).
Om titlarna äro bortlagda och man det oaktat vill vara formell, kan man skriva:
"Broder" eller "Bäste Broder" eller "B.B." (till ungefär jämnårig eller yngre), "Ärade Broder" (till äldre och överordnad) eller "Herr Major och Ärade Broder" (om åldersskillnaden är stor).
Efter överskriften sättes punkt och ej utropstecken.

66.För underskrift tjänar följande till ledning.

a) Brev till myndigheter
Stockholm den 24. oktober 1955.
             N.N.
             Fänrik

b) Brev till ej namngivna personer eller i affärsbrev
Högaktningsfullt
     N.N.
     Fänrik

c) Brev till överordnad i allmänhet
Vördsamt
  N.N.
  Fänrik

d) Brev till äldre eller överordnad, med vilka man ej är bekant.
Professorns (majorens) vördsamt
          tillgivne
            N.N.

Med vördnad och tillgivenhet
           N.N.
(Användes till avsevärt äldre och mycket nära bekant.)

e) Brev till en vän undertecknas vanligen med "Tillgivne vännen" eller "Din tillgivne".

f) Brev till underordnad kan exempelvis undertecknas "Tillgivne", "Vänligen", "Vänligast".

67.I texten användes, om man vill vara mycket artig, titel och namn första gången, därefter endast titeln eller, då denna icke lämpligen kan användas, "Ni", "Eder" o s v.

Personliga brev kan numera mycket väl skrivas på maskin, även om man kanske bör undvika att göra det, då man skriver till avsevärt äldre personer.

Är brev maskinskrivet, kan den mera personliga delen av underskriften skrivas med bläck. Tackbrev bör skrivas med bläck.
I brev till myndigheter och affärsbrev bör för tydlighetens skull under namnteckningen namnet skrivas med maskin.
Om man skriver för hand, fordrar artigheten, att stilen är vårdad och framför allt lättläst.

68.Frimärken skall icke fästas slarvigt och snett.

69.För inbjudan och tack för inbjudan har anvisningar lämnats i 47-51 ovan.

70.Hyllningar (vid födelsedagar, bröllop o s v) kan framföras i brev genom översändande av visitkort med några rader (eller med p.f.) skrivna på kortet, eller - vilket kanske är vanligast - genom telegram.

Vid lyckönskningar med telegram till äldre, överordnade och till personer med vilka man icke är mycket bekant bör man vara formell, t ex "Vördsamma (hjärtliga o s v) lyckönskningar på högtidsdagen".

Jämnåriga och yngre bekanta uppskattar vanligen en enkel hyllningsvers. Dess innehåll bör emellertid vara sådant, att det kan läsas upp för närvarande gäster.

Är man bortkommenderad då eget förbands dag högtidlighålles, är det ett tecken på god kåranda att ihågkomma dagen med telegram, ställt till chefen,  t ex: "På regementets högtidsdag framför N.N. en vördsam hyllning".

Till hyllningstelegram bör man helst använda lyxblankett.

 

V. Diverse

Klädsel

71.Följande anvisningar för bärande av uniform och vissa uniformstillbehör hänför sig främst till förhållanden, vid vilka fel ofta begås.

a) Uniform må vara sliten men skall vara hel och fläckfri. Den uniform som användes till stor eller liten högtidsdräkt eller daglig dräkt vid högtidligare tillfällen skall vara oklanderlig, Självklart skall alla uniformspersedlar vara modellenliga. Var särskilt noga med skräddarsydda uniformer och mössor!

b) Regnkrage och löstagbart skydd för skärmössa av oljeduk eller liknande material bäras endast när vädret motiverar användningen av dessa plagg.

c) Vid stor högtidsdräkt avlämnar man inomhus om ej annat besked ges - utom i kyrka eller annan offentlig lokal och vid uppvaktning - huvudbonad, handskar och sabel. Vid dans i stor högtidsdräkt bör man dock bära tunna vita handskar (glacé- eller nylonhandskar).

d) Det är förbjudet att vidta ändringar av fastställda persedlar, t ex att stuka kullen på skärmmössan eller ta bort styvnaden i densamma.

e) Skärmmössa och hjälm skall sitta rätt på huvudet, utan lutning åt någotdera hållet. Båtmössan skall däremot bäras något lutande åt höger och framdragen i pannan.

72.För klädsel utom tjänsten vid särskilda tillfällen kan följande tjäna till ledning.
Anvisningar nedan beträffande civil klädsel innebär icke, att militär personal behöver inneha de civila kläder, som anges. Uniform kan i stället bäras (jfr 74).

a) Då viss klädsel är meddelad
Högtidsdräkt avser frack. Frack bäres härvid med vit väst och halsduk.
Damer bär i regel lång klänning.

Till frack bäres mörk överrock och hög eller annan mörk hatt. Vill man vara särskilt elegant bäres till aftonbruk "chapeau-claque". Hög hatt bör emellertid bäras vid mera högtidliga tillfällen, t ex vid akademiska fester och i övrigt, då man vid högtidligheten kan beräknas delta i förrättning utomhus.

Aftondräkt avser i regel smoking.

Förmiddagsdräkt avser vid högtidligare tillfällen jaquette, "citydress" eller mörk (svart, mörkblå, mörkgrå) kavajkostym med vit krage och skjorta samt mörk eller grå slips; svarta skor. Till jaquette bäres hög hatt.

Damer bär promenad- eller visitklänning.

kavaj eller vardagsdräkt är meddelat, bäres i regel mörk kavajkostym och - vid mera formella tillfällen - vit skjorta. Vid bjudningar hos nära, ungefär jämnåriga eller yngre vänner kan man dock mycket väl helt följa sin egen smakriktning.

Damer bär mellanklänning.

b) Klädsel vid särskilda tillfällen då intet är meddelat beträffande klädseln och då civil dräkt kan förekomma
Begravning och kondoleans
. Närmast sörjande bär högtidsdräkt (frack med svart väst och svarta bröstknappar) eller svart kostym (ej smoking), vit halsduk, svarta handskar, svarta knappar, mörk överrock och hög hatt (annan mörk hatt) med sorgband.

Damer bär sorgdräkt.

Om man icke tillhör de närmaste sörjande men ändå deltar civilklädd vid begravning eller vid kondoleans, bäres förmiddagsdräkt med vit eller svart halsduk, mörk överrock och hög hatt eller annan mörk hatt.
Sorgband anlägges vanligen endast på hög hatt.

Damer bär svart kort klänning, svart hatt, svarta strumpor och skor.

Bröllop. Vid kyrkvigsel bäres i regel högtidsdräkt ( av militär personal i regel uniform stor högtidsdräkt). Vid borgerlig vigsel bäres förmiddagsdräkt.

Opera- och teaterbesök vid större teatrar. Vid galaföreställning bäres högtidsdräkt på parkett, första raden och logerna. Aftondräkt kan bäras på övriga platser. Vid premiärer i de större städerna bäres lämpligen aftondräkt.
Även vid andra teaterbesök - särskilt vid de kungliga teatrarna - kan aftondräkt lämpligen bäras, om man sitter på parkett eller i loge.

Vid restaurangbesök växlar bruket. Vid dans begäres ofta att aftondräkt skall användas.

Bjudningar. Om man är bjuden på kort anges i regel klädseln på inbjudningskortet. Står ingenting härom på kortet skall man bära högtidsdräkt. Har man fått muntlig inbjudan, bör man alltid fråga om klädseln, helst då man får inbjudningen.
Vid lunchbjudning och eftermiddagste bäres kavaj.

Visiter. Förmiddagsdräkt.

73.Ordnar till civil dräkt bäres endast till frack. Är intet om ordnar angivet på bjudningskort, kan miniatyrorderstecken bäras på vänstra frackslaget. Vid större officiella högtidligheter, galaföreställningar på kunglig teater, offentliga jubileumsfestligheter bäres dock ordenstecken i fastställd storlek. I regel bäres icke ordnar vid enskilda fester på offentlig lokal, vilka hållas i rent förströelsesyfte. Vid högtidligare tillfälle, då bärandet av ordnar till högtidsdräkt är särskilt meddelat, bäres av militär personal i regel uniform, stor högtidsdräkt.
Vid begravning bäres av närstående i allmänhet icke ordnar till civil dräkt.

74.Ordnar till uniform bäres enligt bestämmelserna i TjRK.
Sorgband bäres på vänstra ärmen av närmast sörjande, av de kårer m fl, för vilka anläggandet av sorg anbefallts på order samt av marskalkar och uniformerade bärare av kistan. Övriga begravningsgäster i uniform bär icke sorgband.

Bordsskick

75.Anvisningar för bordsskick får lätt ett särskilt skimmer av löje över sig. Erfarenheten visar emellertid, att råd och anvisningar även i detta avseende kan vara till nytta.

Det bordsskick, som anses vara det riktiga, är i nästan alla detaljer förestavat av de hänsyn, man bör visa dem, med vilka man sitter till bords. Dessa hänsyn innefatta bl a, att man icke stör bordskamrater vare sig med åthävor, oljud eller annat, och att man icke beter sig så, att man kan förta dem aptiten. Man bör bl a ej sträcka sig efter saker och ting på bordet, som man lika gärna hövligt kan be en bordskamrat att räcka över.

Anvisningarna i övrigt här nedan ha ordnats "kronologiskt" fr o m det att man, ev med bordsdam, nått sin plats vid bordet.

76.När man nått sin plats, sätter man sig samtidigt som värdinnan, härvid hjälper man sin bordsdam med stolen. Servietten tas i knäet.

När rätterna bjudes, bör man icke ta för sig mycket, ej heller börja äta första rätten före värdinnan. Vid en liten bjudning kan man lämpligen börja först sedan alla blivit serverade. Artigheten mot värdfolket fordrar, att man tar för sig av det som första gången bjuds runt, även om rätten icke tillhör ens favoriträtter.

Det gäller sedan - om flera rätter serveras - att använda rätta knivar och gafflar, t ex små till sandwich, fiskknivar och fiskgafflar till fisk o s v. Man äter med gaffel eller sked. Har kniven en gång kommit i bruk till en viss rätt, skall den icke läggas ned på tallriken, förrän tillsammans med gaffeln. När man avslutar rätten, vilket man ej bör göra uppseendeväckande fort, lägges kniv och gaffel prydligt bredvid varandra på tallriken.

Kuvertbröd brytes och ätes bitvis utan att duken smulas ned alltför mycket. Man bör använda servietten endast för att torka munnen, ej för att svalka pannan. Om man röker till bords (jfr 27), bör askan läggas på askfat, ej på tallriken, kaffekoppen eller golvet.

Man bör vara uppmärksam mot sina bordsgrannar och skicka (erbjuda) dem sådant, som man själv kan räcka och som de icke kan nå, t ex salt, bröd eller annat som ej särskilt bjudes. Om man fyller någons glas, gör man det med "bortre" handen. Om man vill ha något själv, som man icke når, kan man mycket väl - om än icke alltför ofta - be sina bordsgrannar därom.

Man bör bevaka egna glas på så sätt, att man å ena sidan under inga förhållanden får mer att dricka, än vad man tål, men å andra sidan icke behöver lämna något kvar i glasen, när man bryter upp. Samma regelgäller även beträffande det man dricker efter middagen.

När måltiden är slut och värdinnans bordskavaljer tackat för maten, lägger man servietten bredvid tallriken. Vid middagar "en famille" viker man ihop servietten så, som familjemedlemmarna göra. Man reser sig, då värdfolket reser sig och hjälper sin bordsdam med stolen. Sedan bör man antingen skjuta in stolarna eller - om detta skulle underlätta övrigas förflyttning från bordet - skjuta dem mot bakomvarande vägg.

Umgänget med spritdrycker

77.Emot ett måttligt bruk av alkoholdrycker och så länge de användes som stimulerande njutningsmedel, kan i princip inga anmärkningar göras. Den som emellertid dricker i syfte att berusa sig, gör sig skyldig till missbruk och kan icke betraktas som kultiverad människa. En berusad person befinner sig nämligen i ett förnedringstillstånd, där omdömet är förvänt och självkritiken sövd.

Särskilt ungdomar måste i umgänge med alkoholen noggrant lära känna och ge akt på sig själva. Envar måste veta, var gränsen går mellan bruk och missbruk d v s var han måste säga "stopp!" till sig själv. Det gäller alldeles särskilt att ta sig i akt för starkspriten och framför allt för brännvinet. Det är t ex intet som helst bevis på manhaftighet utan snarare på dumhet och svagt omdöme att "svepa" flera snapsar å rad.

Om man märker, att en kamrat icke håller måttan eller att han visar tecken på berusning, är det vars och ens plikt att snabbt ingripa. Detta måste dock göras på ett diskret och klokt sätt.

Respektera de människor, som helt eller delvis avhåller sig från alkohol.

Blommor

78.När man för första gången är gäst i ett hem, är det uppmärksamt och artigt mot värdinnan att uppvakta henne med en blombukett. Värdinnan sätter nog mest värde på att få blommorna hemsända i god tid före middagen. Bifoga dp ett visitkort utan särskild påskrift. Naturligtvis kan man även ta med blommorna själv när man kommer. Man tar härvid av papperet i tamburen och överlämna blombuketten till värdinnan, när man hälsar. Ett annat sätt är att lämna blommorna till hembiträdet, som sätter dem i vatten och senare överbringar dem till värdinnan. I det fallet måste man emellertid tala om för hembiträdet, vem givaren är. Man kan slutligen tacka för bjudningen genom att sända en blombukett till värdinnan senast en vecka efter bjudningen, varvid ett visitkort med några rader till tack bifogas.

Om en ungherre varit gäst i en familj flera gånger under året är det artigt att till nyår sända en blombukett.

En herre ger i regel endast avklippta blommor till en dam. Dock är det fullt korrekt att uppvakta en äldre dam med en krukväxt.

Det är alltid artigt att uppvakta med en blomma, men den alltmera utbredda seden att ha blommor med sig till värdinnan, så fort man är bjuden på middag, är en nyuppfunnen och betungande etikettsregel som skall tillämpas med omdöme. Att ge blommor i samband med en bjudning får icke anses vara en skyldighet.

Drickspengar

79.Att ge regler för drickspengar är alltid vanskligt. Lyckligtvis är svenskar i allmänhet icke bortskämda med drickspengar. De visar mycket sällan, om de fått för lite eller för mycket.

Reglerna nedan anger, vad som kan anses vara normalt. Man kan ge mera, ej gärna mindre. Man bör dock ihågkomma, att genom att ge stora drickspengar, kan man vara illojal mot andra, som icke har lika god råd.

80.På många hotell och vissa restauranger uppsättes särskild betjäningsavgift och serveringsavgift på räkningen eller notan. Det är där i regel förbjudet för personalen att ta emot drickspengar. Det är illojalt mot såväl ledningen som andra gäster att icke respektera detta förbud.

81.På hotell och restauranger, där särskild avgift för personalen icke är upptagen på notan, ger man 15% avrundat uppåt.

Rockvaktmästare bör ha minst 50 öre per person.
Som regel är alla tjänster som förekomma på ett hotell noggrant prissatta.

82.Om man såsom gäst bor hos någon bekant, som har tjänstepersonal i hemmet bör man visa sin tacksamhet mot denna genom att lämna t ex 2 kr per dag och person, dock max 10 kr. Det kan vara lämpligt att rådgöra med värden eller värdinnan om sådan ersättning.

83.Stadsbud och frisörer räknar i regel icke med drickspengar. Särskilt i Stockholm är det dock ganska vanligt att drickspengar lämnas. De bör i regel ej överstiga 10%.

Droskchaufförer räknar i allmänhet med c:a 10% på färdavgiften.

 

 

-------------------------

 

Litteraturhänvisning

Marius Wingård: "Så går det till i umgänget och sällskapsliv".
Natur och kultur. Stockholm 1961.

E. Etikett: "Hur man uppträder korrekt ----". A.B. Lindquists förlag.
Stockholm 1953.

Gerd Ribbing: "Sätt och vett". Bonniers 1949.

ÅS/CF

-------------------------

 

Boken är sammanställd av lärare vid Kungl. Krigsskolan Karlberg i Stockholm och avskriven av fd. kadett 
109 Carlsson

Kopiering utan tillstånd är förbjuden.

<<föregående sida<<                                    Innehållsförteckning                                          
Skicka e-post till admin(at)poconsulting.se med frågor eller kommentarer om den här webbplatsen.
Senast ändrad: 29 oktober 2011