|
I.
Uppträdande i allmänhet
Grunder
1.
Den i uniform klädde drar alltid uppmärksamhet till sig, desto
mera ju mindre aktar på sig själv. Han bör därför alltid betänka,
att han representerar det förband eller den kår, vars uniform han bär.
Hur uppträdande i tjänsten skall vara finner man bl a i TjRK.
Under denna skall man städse söka skapa förtroende hos allmänheten
för den militära chefen. Som människa är det främst utom tjänsten
som krigsmaktens befäl kommer i beröring med allmänheten. Av det sätt,
på vilket befälet uppträder, bedömer utomstående personer krigsmakten
och i varje fall befälskåren i dess helhet.
2.
Några särskilda regler för uppträdandet vid civil klädsel kan
knappast ges. Samma krav på god hållning och personlig prydlighet bör
ställas på den civilklädde som på den uniformsklädde. Vad som i
fortsättningen sägs om uppträdandet gäller i regel såväl för
uniformsklädd som för civilklädd.
3.
Det är naturligt, om den militära skolningen påverkar personalens
egenskaper på så sätt, att en militär har "pli på sig", dvs
har god hållning, är vårdad till sitt yttre och även utom tjänsten
är artig och uppmärksam samt utan att vara framfusig - öppen och
frimodig. Andlig och lekamlig stelhet är oarter, som bör motarbetas.
Till ett gott uppträdande hör även, att man är välvillig och
hjälpsam, anspråkslös i medgång och behärskad i motgång.
Uppträdandet bör anpassas till miljön. Vad som kan vara på sin plats
vid högtidligare tillfällen kan ofta verka uppstyltat vid mindre
högtidliga. Mycket av det som är både lämpligt och trevligt i
vardagslag måste undvikas när det är fest.
Personlig
puts
4.
Man kan vara ursäktad, om puts och prydlighet efter utetjänst
tillfälligt icke är tillfredställande. Vid tjänstens början varje dag
skall dock uniformen vara hel och ren och tillbehören väl putsade.
Utom tjänsten finns sällan ursäkter för bristande puts. Vad som
nedan sägs är begränsat till korta påpekanden om den yttre
prydligheten.
5.
Man bör - även under fältförhållanden - vara rakad (man rakar
sig i regel på morgonen för att vara snygg hela dagen) och ha välvårdat
hår. Skäggstubb samt långt och yvigt hår gör alltid ett ovårdat
intryck. Det är icke något bevis på "fältmässighet" att
vara försumlig i dessa hänseenden. Tvärtom!
I tjänsten kan man ofta bli smutsig. Utom tjänsten kan och skall
man hålla sig ren.
6.
Prydligheten och renligheten får icke inskränkas till det yttre utan
skall gälla hela personen. Det är störande för omgivningen, om
man uppträder i solkig krage eller skjorta, opressad halsduk eller med
smutsig näsduk.
Transpirationslukt är ofta starkt besvärande för medmänniskorna.
Iakttag därför noggrann hygien och använd vid behov medel mot
transpiration. Vädra uniformer och kostymer så ofta som möjligt, så
att lukten inte biter sig fast i tyget. Tvätta åtminstone vapenrockar
och kavajer kemiskt då och då.
Av personal i uniform har man rätt att fodra oklanderlig personlig
puts i alla hänseenden.
Språket,
samtal
7.
Språket och sättet att tala röjer i många fall en persons
kultur och hyfsning. Bullersamt tal, kanske understött av svordomar och
andra grovheter, avslöjar ofta den svage, som vill häva sig. "Tomma
tunnor skramlar mest!"
Tala naturligt och inte i "kommandoton".
Man bör i sitt tal vara taktfull och hellre göra sig känd som en god
"lyssnare" än som en pratmakare. Undvik att tala för mycket om
egna förhållanden.
I samvaro med obekanta bör man sträva efter att - utan att fråga för
mycket och utan att ingå på rent personliga förhållanden - utfinna vad
de intresserar sig för. På så sätt kan man kanske finna något
gemensamt intresse.
Man skall i övrigt söka att med nyttigt tankeutbyte - ibland i skämtets
form - befordra samvaron.
8.
Samtal mellan personer av samma yrke kommer även utom tjänsten, ofta att
beröra det gemensamma arbetet. Det är naturligt och riktigt.
Många för tjänsten nyttiga uppslag har väckts, och många utvägar att
motarbeta brister har kommit fram vid diskussioner inom kamratkretsen.
Undvik dock att "tala tjänst" i sällskap med utomstående, som
ej äro intresserade därav. Det är oartigt, och man riskerar att tråka
ut sin omgivning. Även om officersfruarna ofta är både intresserade och
väl insatta i tjänstefrågor bör dessa behandlas ytterst restriktivt i
damers närvaro liksom ordergivning i varje form bör undvikas på mässen
- allt av trivselfrämjande skäl.
Då man "talar tjänst", bör man - liksom även vid andra
samtal - vinnlägga sig om att vara vederhäftig och positiv samt
motarbeta ovederhäftighet och kverulans. Kritik är av nytta. Den skall
emellertid alltid tjäna ett positivt syfte. Kverulans och skvaller bör
icke tålas. Man skall våga framföra en egen personligt genomtänkt
uppfattning och med sakskäl och hovsamhet stå för denna.
Man skall dock undvika att vara påstridig - okunnighet och påstridighet
gå ofta hand i hand - även som att uttala sådan personlig kritik mot
icke närvarande, som man icke är beredd att stå för i deras närvaro.
Det är självfallet också olämpligt att såra eller göra sig lustig
på annans bekostnad av någon närvarande. Skulle någon fela i detta
avseende bör den som skämtet går ut över, icke "ta vid sig";
den felande rättas bäst därigenom.
9.
Tala icke ohämmat om tjänsteförhållanden (aldrig om förtroliga
eller hemliga förhållanden), då obekanta kan lyssna. Ingrip mot
kamrater som felar i detta avseende.
Befälets
skyldigheter beträffande underordnades personliga uppträdande utom
tjänsten
10.Befälet
måste såväl i som utom tjänsten söka vara ett föredöme för övriga
krigsmän. Befäl har därtill skyldighet att påtala försummelser från
underordnades sida i deras uppträdande och skick på sätt som närmare
anges i TjRK.
Nödgas man ingripa mot underordnad, skall detta göras på ett behärskat
och grannlaga sätt; den felande skall rättas, icke såras. Man måste
dock göra sig åtlydd.
11.Orsaker
till ingripande mot underordnad kan vara att den underordnade uppträder
störande, är onykter, slarvigt klädd eller dylikt.
Måste man ingripa mot onykter underordnad på allmän trafikerad plats,
bör man om möjligt beordra någon, som är likställd med den felande
att undanföra honom lämpligen till hans förläggning. I svårare fall
bör polishjälp tillkallas.
I övrigt kan den felande i regel lämpligen rättas genom direkt
tillsägelse, eventuellt sedan man utan att väcka uppseende fört honom
avsides. I svårare fall antecknas nummer och namn samt avges rapport
enligt bestämmelserna i TjRK.
Uppträdande
i övrigt krigsmän emellan
I
allmänhet
12.Svensken
är när han umgås med obekanta och överordnade av naturen ofta
reserverad och stel. Han har ofta svårt att vara naturlig och öppen. En
del har benägenhet att genom ett uppträdande, som avviker från andras,
ja rentav genom ohövlighet mot sin omgivning, hävda sig själva.
Det finns icke någon möjlighet att genom instruktioner åstadkomma
ändring i detta. Men en ändring är önskvärd i syfte att - på sätt
som närmare antytts i förordet till dessa anvisningar - nå otvungenhet utom
tjänsten och i kamratlivet, utan att disciplinen i
tjänsten därför blir eftersatt.
Inom det militära kamratlivet kan detta mål nås, främst genom att de
överordnade, eller i varje fall de till levnadsåldern äldre visar
vägen. De yngre måste å sin sida söka vara naturliga och frimodiga
utan fjäsk eller familjäritet men med den artighet, som samvaron med
till levnadsåldern äldre kamrater naturligen bjuder. Inställsamhet mot
överordnad för att på så sätt vinna fördelar eller uppskattning får
icke förekomma eller godtas liksom heller icke att "smälla med
klackarna". Mellan äldre och yngre bör, efter hand som bekantskapen
utvecklas, en naturlig "avveckling" ske av den särskilda
artighet, som den yngre bör visa den äldre. Initiativet härtill tas av
den äldre.
En chef är skyldig att ge sina underlydande handledning, att skaffa
sig kännedom om deras personliga förhållanden och att i god tid söka
rätta misstag i och utom tjänsten. Sådan kännedom kan ofta inhämtas
genom kamratlig samvaro utom tjänsten på mässar och eljest. De
underlydande bör med fullt förtroende kunna vända sig till sin chef
för att få råd.
Anvisningarna i det följande inskränka sig till att ge ledning
beträffande de särskilda former i samvaron, som ett gott
uppträdande av hävd kräver.
13.Av
vikt för en god anda bland krigsmän är, att hälsning utförs
och besvaras på ett korrekt sätt.
14.Vid
första sammanträffandet med överordnad eller likställd skall man
förställa sig. Måste man föreställa sig för flera, bör man börja
med den äldste. Är den överordnade uniformsklädd och avsevärt äldre,
bör detta ske sålunda: "Överstelöjtnant, Fänrik Lundborg
anhåller att få hälsa." Eljest kan det i regel räcka att man
nämner sitt namn (jfr 32).
Vid sammanträffande t ex på en kommendering med en äldre officer, som
man känner, eller med en äldre regementskamrat, är det artigt att
hälsa på följande sätt: "Major, Fänrik Lundborg anhåller att
få hälsa." På samma sätt handlar en kadett som t ex på en
övning eller vid ett studiebesök möter en regementskamrat.
För förman i tjänsten däremot anmäler man sig enl bestämmelser i
TjRK. Bär den äldre icke handskar, tar den yngre vid handslag av sin,
dock först då det blir aktuellt att ta i hand, till vilket den äldre
tar initiativet.
Man bör icke överdriva seden att ta i hand.
När man i tjänsten sammanträffar med olika slag av servicepersonal vid
förbandet som t ex husmor, förådsförman, sjuksköterska, förman i
målboden, lotta, bilkårist etc bör man också föreställa sig och
växla ett vänligt ord. Intet underlättar så den dagliga tjänsten som
en god personalkännedom parad med en personlig välvillig behandling.
Dagofficersveckan är ett bra tillfälle att idka sådan personalkontakt.
15.Vid
titlars användande i och utom tjänsten tjänar anvisningar till
ledning.
Titlar användas vid tilltal framför trupp mellan befäl, oavsett om
titelbortläggning ägt rum.
H.M. Konungen och H.M. Drottningen tilltalas med "Ers
Majestät", övriga kungliga personer med "Ers Kungliga
Höghet".
Riksmarskalken, stats- och utrikesministrarna tilltalas med "Ers
exellens" eller "Exellensen", statsråd i övrigt med
"Statsrådet".
Person med adelstitel (greve, friherre) föredrar ofta denna framför
andra titlar. I talspråket användes dock icke "friherre" utan
"baron" (däremot säger man icke "baronessan" utan
"friherrinnan").
Alltmer sällan och då som regel endast när det gäller äldre damer
tilltalas dessa med titlar, som har anknytning till mannens yrke, t ex
"generalskan", "överstinnan", "statsrådinnan"
osv. I övrigt säger man "fru", åtföljt av namnet eller
"fröken" åtföljt av namnet. Om kamraternas fruar säger man
formellt "Din hustru", "Din fru" eller "Din
maka".
17.Titelbortläggning
föreslås i regel av den till tjänsteställningen främste. Är
åldersskillnaden avsevärd, kan det vara riktigt, att den till
levnadsåldern äldre tar initiativet.
Titlar användes icke efter titelbortläggning inom samma och närmast
högre och lägre grad eller mellan till levnadsålder eller tjänsteår
ungefär jämnåriga. Är man "du" med en person, förändras
detta icke, om gradskillnaden genom befordran sedermera förändras.
Om person med högre gradskillnad än vad ovan sagts eller avsevärt
äldre person lägger bort titlarna med yngre är det vanligt, att den
senare fortfarande använder titel till den äldre, om han ej blir
särskilt uppmanad till annat. Han bör då rätteligen använda
vederbörandes förnamn.
Man föreslår aldrig titelbortläggning med en dam.
18.Uppträdandet
i övrigt krigsmän emellan bör icke avvika från, vad god sed fordrar
vid samvaro med andra människor. En god regel för den yngre är
emellertid att ge akt på äldre och erfarna personer och ta ledning av
deras uppträdande.
Om någon inom en kår bryter mot vad skick och anständighet fordrar
bjuder god kåranda, att någon därtill lämpad kårmedlem, oberoende av
ålder och tjänsteställning, på ett grannlaga sätt ingriper i
tillrättaläggande, vägledande syfte.
De anvisningar av allmängiltig natur, som ges i fortsättningen, gäller
även för uppträdande krigsmän emellan.
I
mässar
19.Mässen
är befälskårens gemensamma lokal, där trivseln fordrar, att den
enskilde individen underordnar sig och iakttar de regler, som tradition
och god sed utbildat. Är man nytillkommen medlem eller gäst, bör man
snarast söka vinna kunskap om gällande lokala regler. Tidigare medlemmar
bör vara hjälpsamma härvid. Att ge små tips, att slå sig ned vid
nykomnas bord och att väl ta hand om mässgäster bör man göra till en
kär plikt. Många friktionsanledningar undviks, och kårandan vinner på
om de yngsta från början upplysas om rådande sedvänjor.
Chef bör tillse, att värdiga och inom rimliga gränser otvungna former
blir rådande inom mäss.
20.De
lokala regler, som bör vara gällande inom mäss och för vilka centralt
utarbetade anvisningar icke ges, är bl a regler för hälsning (vid
första sammanträffandet och därefter), klädsel (under och efter
tjänstetid, vid högtidligare tillfällen, civil klädsel osv),
Förhållandena vid måltider, såväl i vardagslag som vid högtidligare
tillfällen, mässmedlemmarnas rätt att inbjuda gäster, rökning,
servering på annan plats än i ordinarie matsal, tider för mässens
öppnande och stängning, rätten att ta tjänstepersonalen i anspråk
för ärenden, användning och förvaring av tidningar, tidskrifter och
böcker, användning av radioapparat, TV-apparat samt ekonomi.
21.De
äldre (äldste närvarande) bör känna särskilt ansvar för de lokala
reglernas efterlevnad; Ingen skall dock med stöd av sin ställning som
överordnad förkväva en kamratlig samvaro utan i stället på ett
naturligt sätt tillse, att reglerna följs.
22.De
yngre bör vara hövliga och hjälpsamma, dock icke servila.
Hövlighet bör visas på ett naturligt sätt. Överdriven artighet är
enbart störande.
23.Även
sådana mässmedlemmar som vanligen inta sina måltider på annan plats
än mässen, bör understundom äta på mässen. Härigenom vinnes att man
lär känna varandra och förhållandena på mässen.
24.När
kåren står som värd för en bjudning, kräver god kåranda, att
medlem icke uteblir utan giltigt förfall. Det är därför av stor
betydelse, att chef tillser, att dessa bjudningar hållas till en sådan
kostnad, att alla har möjlighet att närvara. Vid middagar inom kåren
bör man vinnlägga sig om att umgås med och lära känna såväl yngre
som äldre medlemmar. Likaväl som äldre kårmedlemmar bör söka kontakt
med de yngre kamraterna och deras fruar likväl skall icke de yngre
officerarna av missriktad blygsamhet sluta sig inom sin krets utan
uppmanas t ex att dansa även med äldre officerskamraters fruar.
Sällskapsskyldigheterna åvilar alla för att största trevnad skall
skapas.
25.Vid
större officiella middagar bör kårmedlemmarna infinna sig senast
10 minuter före utsatt tid, för att kåren skall vara samlad, då
inbjudna gäster anländer.
Det är icke hövligt att utan särskilda skäl avlägsna sig, innan de
äldsta närvarande brutit upp.
Under middagen är kårens medlemmar värdar och bör oberoende av ålder
ta hand om gäster, som sitter i närheten.
26.Vid
officiella middagar och större middagar inom kåren, utbringas den
första skålen för Konungen. Skålen utbringas av den äldste av
värdarna och dricks stående. Vid större officiella middagar kan skålen
följas av leve (fanfar) och Kungssången.
27.Man
bör icke röka till bords, förrän man ser att äldre närvarande
börjat. I regel rökes icke till bords förrän huvudrätten är
avslutad.
28.För
uppträdandet i övrigt vid bjudningar i mäss gäller reglerna
52-58 nedan.
Innehållsförteckning
>>nästa
sida>>
|